Ska passa på att göra en efterlysning. Någon av mina nära och kära har lånat Stieg Larssons, Flickan som lekte med elden. Nu har det dessvärre uppdagats att denne nära och kära har återlämnat en bok till oss, visserligen en Stieg Larsson, men Luftslottet som sprängdes. Vi har numera dubbla böcker av den sistnämnda. Känner någon igen sig? Vi vill inget hellre än byta tillbaka böckerna.

Jag är såld på cd-böcker. Jag har aldrig varit en bokmal. Okej, jag läste en hel del böcker när jag var 11-16 år. Jag hade kanske andra saker att göra sen, men det blev inte många böcker lästa när jag blev äldre. När ja passerade 20, tänkte jag att jag skulle börja läsa lite mer, men vad hade hänt då? Jo, det visade sig att så fort jag öppnade en bok och började läsa... en sida... en och en halv sida... somnade jag. Så är det fortfarande och jag har nog insett med åldern att det varit så ända sedan jag började på gymnasiet. Skolböckerna var antagligen så tråkiga att jag inte orkade hålla ögonen öppna. Denna åkomma håller alltså fortfarande i sig. Tack och lov har det blivit vanligt att ge ut böcker på cd. Vi har samlat på oss ett gäng böcker och lyssnar i bilen, innan vi somnar på kvällen, en lördag eftermiddag i soffan - ja, vid alla möjliga tillfällen. Ladda upp den på mobilen och ta med på stranden, flyget, bussen... En sak som är bra är att om C och jag lyssnar på samma bok, kan vi ha små resonemag om boken. Vem dör, vem är mördaren... osv. Idag köpte jag mig ännu en bok, ska lyssna på den innan jag släcker lampan ikväll.

Visst kan jag avslöja slutet på boken... om några läsare så önskar... Har ni något önskemål om ett bokavslöjande kan jag gärna hjälpa till om jag har möjlighet... ;)

Tänkte att om någon är nyfiken på vad jag har för böcker på cd, så kan ni glutta på bilden... kanske känner ni igen någon. Tyvärr finns inte alla på lagret... de är utlånade.

C drog just iväg mot Düsseldorf. Det är inte det lättaste att bara dra iväg mot flygplatsen om man är flygrädd. Denna dödsångest är inte att avundas på något vis.

Vi har varit ute och flygit förr... flera gånger om året ibland. Det lustiga med detta är att när C åker själv på sina jobbresor fungerar flygningen bättre. Jag undrar vad detta beror på. Svaret är nog enklare än väntat. Jag är ingen psykolog, ingen mental coach, nä, jag är brutal i min övertygelse om att allt kommer att gå bra. "Sätt dig ner och slappna av!", säger jag med inte allt för mjuk stämma. Jag tror att min mamma, som också hon har råkat ut för denna hårda stämma, instämmer med C. "Titta på filmen, så går det fortare", "Ät maten, så känns det bättre", "Det brukar ju gå bra". Så kan det låta. Att C måste resa i jobbet kan jag inte rå för, men de privata resorna är nog oftast jag orsak till, av rent egoistiska skäl. C hakar i och för sig oftast på ganska snabbt eftersom han har stor böjelse för sol, värme och bad. Folk frågar om vi inte har varit i Thailand och liknande resemål. Nej, det har vi inte. Det har inte varit möjligt, men jag undrar om det inte kommer att bli verklighet med en långresa inom ganska snar framtid.... hoppas!

Jag kanske borde fundera över om det kanske är mig flygrädslorna beror på. Jag kanske framkallar rädslorna med mina dräpande, hårda ord... Till nästa flygresa ska jag jobba fram en ny och trevligare flygkamrat. Finns det kurser för sånt?

... att avslöja hur Arn skulle sluta. Jag var alldeles uppriven av känslor. Jag kanske skulle ha utfärdat en varning för alla som inte sett filmen. Fast när jag tänker efter... näe, jag sparade faktiskt både tid och pengar åt er. Lite tacksamhet skulle sitta på plats. ;)

I morse var det dags för Rix MorronZoo att sändas i TV 6. Som jag tidigare har skrivit är jag en hängiven lyssnare. Jag satt som vanligt i min bil från från fem över sju till nästan halv åtta. På resan fick jag höra förberedelserna innan tv-sändningen skulle börja till att den startade. 

Nu kommer den lite pinsamma (men inget jag skäms över) delen i det hela... När jag kom hem från jobbet... satte jag mig vid tv:n och slog på dvd:n. Jag spelade nämligen in tv-sändningen dvs radiosändningen. När jag kom till jobbet började tv-sändningen, alltså kunde jag, tack vare tv och dvd lyssna mig igenom MorronZoo från halv sju till nio! Helt fantastiskt! Hur skulle jag annars ha vetat att Gert och Jocke skulle fira Viagras tioårsdag med att dela på en tablett. Hur hade jag annars fått veta var i Gävle Niclas Wikegård är uppvuxen? Detta och mycket mer fick jag höra och se.

En sak är säker! Jag kommer att fortsätta spela in programmet på dvd. En fördel var också att jag kunde spola när det var saker jag inte ville lyssna/se - reklam... och gamla nyheter som går varje halvtimme. En nackel var att jag satt för länge vid tv:n när jag kom hem, men det var det värt! 

För ungefär fyra år sedan var vi på besök hos C:s mamma. Hon bor strax norr om Stockholm. Vi skulle, en kall dag ta pendeltåget in till Sthlm för att ta oss till Bergianska trädgården. Där skulle vi titta på vackra orkidéer, det var sådan utställning. Fantastisk vackra blommor, till och med kungens blommor hade en egen monter. När vi kom fram till trädgården fick vi stå i en lång, ringlande kö i regn, sex personer under ett paraply. Drygt en timme stod vi ute. När vi väl kom in på utställningen fick vi ta oss runt i en ringlande kö... Konstigt att köa för att gå i kö... Ja, åter till pendeltåget, för det var där det märkliga samtalet mellan en no-fröken och en svägerska ägde rum. No-fröken hade skinnjacka på sig, och i jackan fanns en innerficka. No-fröken hade stoppat ner plånboken i innerfickan - det finns ju så gott om ficktjuvar i stora staden... Ja, av en slump råkade svägerskan stöta till plånboken med armen/handen... jag vet inte vilket och utbrast i typ: "Oj, vilken magsäck! Vad har du ätit?" No-fröken skrattar och talar om att det minann inte är matsäcken utan plånboken som finns där innanför jackan. Nu händer något... det kan anas en flint snett bakom svägerskorna... en flint som spänner sina öron... det här vill han minann inte missa. Svägerskan fortsätter att skratta och en liten utläggning av de båda kvinnorna handlar om magsäck - matsäck. Till sist säger no-fröken: "Nä, men vad säger jag? Jag säger matsäcken, fast det heter ju magsäcken... Jag som är no-lärare!" Svägerskan skrattar och tror inte på no-fröken... Det tar faktiskt flera minuter för no-fröken att övertyga svägerskan om att det faktiskt är sant. Efter fyra år kan svägerskan och no-fröken fortfarande känna flintens närvaro över axlarna... undra vad han tänkte... Hur som helst så lärde sig no-fröken att inte blanda ihop magsäckar och matsäckar, det kan jag försäkra er alla om, eftersom det är en säker källa till mig, ja, riktigt nära.

Äntligen har jag sett andra filmen om Arn... eller ska jag verkligen säga äntligen? Jag har inte läst böckerna om Arn och visste alltså inte hur det skulle sluta. Fy, så jobbigt det blev. I första filmen skiljs Arn och Cecilia åt bara för att de har intimt umgänge före äktenskap. Cecilia sänds till kloster där hon behandlas otäckt illa av moder Rikissa. Arn skickas till Jerusalem "Det Heliga Landet" där han ska avtjäna sitt straff, som tempelriddare. 20 år från varandra. Ryktena säger Cecilia flera gånger om att Arn är död, men hon tvivlar inte... Båda tillber den heliga jungfrun. Ja,  hur som helst, Arn tar sig i andra filmen hem till Västra Götaland. Äntligen får Cecilia och Arn gifta sig och de får sitt andra barn (fick ett barn innan de blev straffade). Sen... vad händer sen... jo, lite mer krig och blod. Så slutet... Arn dör, mitt framför ögonen på Cecilia OCH mig... sen är filmen slut. Den slutar med att Arn dör och begravs... Jag tycker att det är oförskämt att låta biobesökare gå från salongen gråtandes - hänsynslöst! Hur ska jag återhämta mig efter detta? Vilken tragedi!

När alla vännerna åkt hem, och festen är slut för längesen... så städar man lokalen och vinkar av övernattarna. Det blev en rolig tillställning med C:s kusiner, bara en frånvarande. Vi träffades klockan tre och de sista lämnade lokalen ungefär vid 23-tiden. Precis som på den gamla (goda?) tiden fanns det många pistoler och gevär, men jag kan övertyga er om att alla deltagare är oskadda. C:s äldre bror hade nog råkat illa ut på vägen till festen för han hade en redig blåtira. Under kvällen förändrades blåtiran något. Vad det berodde på? Kanske gnuggade han ögonen? Det såg i alla fall häftigt ut. Skulle tro att det är hans sambo, som för övrigt sa: "Det hände på toaletten"... hjälpte honom att få blåtiran. Vad kan vi tolka av detta? ;)

Trots denna blåtira var allt lugnt och sansat, men kul. Vi hade i vanlig ordning kusinmästerskap med frågor och lite tävlingar. Skönt att vara med i tävlingsledningen och få tokskratta åt de andra. De fick bl a tävla i att spotta längst med en gelénalle, gå så lång de kunde med en galge mellan knäna, doppa penna i flaska, vissla med kex i munnen och sist men inte minst kunskapsprövning i ämnet Western. Efter mat och efterrätt satt kusinerna och sjöng karaoke i allsång - lät så där. Tyvärr kuppades det inte mot Sheriffen, men däremot blev det några som handfängslades för trots mot övermakten. C:s äldste bror lovade att nästa kusinträff skulle ske hemma hos honom, inom två år... ja, vi får väl se... Hur som helst så ser vi fram emot det.