Igår hade jag terminens första föräldramöte.

Ja, ni som jobbar i skolans värld känner kanske igen känslan... Man vet aldrig vad som ska hända. Man har inte kontroll över situationen. Du vet vad det är du ska informera om, visa upp m.m Men du vet aldrig vad du får för frågor... och vilka diskussioner, som dyker upp.

En föräldramötesdag går jag och försöker förbereda mig på olika situationer som kan uppstå. Det ligger liksom i bakhuvudet hela dagen och magen pirrar rejält. Pirret kan identifieras med känslor som: förväntan, oro, nyfikenhet men också skräck... Det låter kanske dramatiskt, men det är sant.

När mötet väl börjar händer något annat med pirret i magen. Det övergår till ett slags lugn. Ett lugn som är skönt, men ändå stressande. Varför det är stressande har jag svårt att förklara, men det är ingen farlig känsla... men den finns där. När mötet är över... då flyger det fjärilar i magen... adrenalinet går på högvarv och jag skulle kunna göra nästan vad som helst...

Mötet gick bra och jag är nöjd med min insats. Visst, jag kanske glömde att säga en eller två saker, men det går ju alltid att skriva i nästa veckobrev. Nu är det i alla fall gjort och den känslan är skönast av alla.

Nu har det hänt - igen! Igår sköt en kille, i Finland, ihjäl 10 människor. Det är rent jävla fel. Ursäkta att jag svär, men det kokar inom mig. Varför ska folk ha tillgång till vapen? Finland är tydligen det tredje vapentäta landet i världen. Vad är det för helvetes topp-lista att vara med på? Att vem som helst verkar kunna få en vapenlicens och sen gå och skjuta ner oskyldiga människor... näe... USCH!!!

Hårda krav på licens bör det vara (är säkert så i många länder). Jägare har licens på sina vapen, men de ska förvara sina vapen hemma i vapenskåp. Nu ska inte jag vara blåögd och tro att det är så hos alla jägare.

Det som hände i Finland måste vara så klantigt att det inte finns på världskartan. Killen lägger ut ett klipp på YouTube, där han tydligen ska ha visualiserat att han tänkte begå detta vansinnesbrott. Polisen plockar in honom på förhör, men lägger inte beslag på hans vapen... Ja, ja jag är ingen expert på polisens insatser i varken det ena eller det andra, men detta borde de väl ha gjort som ren säkerhetsåtgärd.

Politiker över världen kanske borde börja se över vapenlagarna, eller vad tror ni andra?

Ja, jag älskar citat och fraser från låtar... här kommer ett!

Imagine all the people living life in peace - Vem kan ha sjungit denna vackra tanke? Jo, en kille som själv blev ihjälskjuten.

Vem minns väl inte de gamla barnprogrammen från förr... Jag skullle vilja säga att det var bättre och jag säger det faktiskt. Barnprogrammen från 70-80-talen var fantastiska, tycker jag. Okej, kanske inte alla, men många, många. Alla minns Fem myror..., Från A till Ö, Fragglarna, Mupparna... Ja, jag kan fortsätta. Vem minns inte gamla Farbror Frippe och hans skafferi? Det var så spännande att se vad det gömde sig i hans burkar. "Simma lugnt", Fablernas värld med Jakob Uggla och Pentti Varg m.fl Den sången sitter där än, kan jag lova dig.

Varför skriver jag om det nu, kanske du undrar. Jo, jag kör ofta bil... till och från jobbet m.m Då när jag sitter där i min ensamhet kan jag få en liten sång i huvudet och oftast är det en sång från något gammalt barnprogram. Ta ett tips från mig! Sök de gamla programmet på YouTube och ha lite nostalgitrippar! Det är rätt kul!

Ha det så roligt och bli ett barn igen... ibland...

Det fanns en otrolig sångare en gång i tiden. Tyvärr gick han ur tiden för tio år sedan. Drömmen skulle ha varit att se honom sjunga live tillsammans med en storslagen orkester. Ibland vrider jag på högtalarna och lyssnar... Jag får den så kallade ståpälsen... Det är helt fantastiskt att lyssna på denna sångaren. Han har levererat många låtar genom åren och visst har jag favoriter. Jag ska erkänna att jag inte har lyssnat på alla hans låtar, men jag kan i alla fall säga att han var störst... kommer alltid att vara störst.

Han hade allt - rösten, timingen - jaa, han hade DET.

Okej, han var väl inte jordens mest fläckfria människa, men vem kan säga att man är det? Jag ligger visserligen långt efter på listan av vad denne man åstadkom inom skanaler - jag lär inte komma i närheten heller. Han gifte sig och skilde sig ofta... hade lite problem med humör, sprit m.m Han ska också ha haft en och annan fot i maffians verksamhet. Jag tror dock att han har gjort en och annan god gärning i livet också. Men som sagt: det bästa han har gjort, var det han var bäst på... att sjunga.

Till er som inte har lyssnat på honom... gett honom chansen att sjunga ut ur högtalarna, säger jag följande: LYSSNA!!! Sätt dig bekvämt i soffan, blunda och låt denne man få en ganska generös volym - GRATTIS!

Vem det är? Har du inte listat ut det än? Självklart är det Frank Sinatra!

Här får du några tips på låtar i fall du inte kan några. Det här är några av hans kända låtar.

I've got you under my skin

Fly me to the moon

Somethin' stupid

New York, New York

I get a kick out of you

Summer Wind

Och många, många fler har han gjort.

Vad tror du jag lyssnar på just nu? Rätt!

Svenskar är odugliga på att köa, inte alla men de flesta. Idag såg jag ännu ett bevis på detta. Jag och C hade tagit en liten promenad i området och jag ville faktiskt ha en glass. Det är jättefint väder, riktigt glassväder. Vi styrde våra steg mot den lokala butiken, en Ica Express - Statoil. När vi gör entré på macken är kön jättelång, den sträckte sig nästan till utgången. Det är ganska vanligt nu för tiden eftersom de säljer korv och hamburgare m.m - det tar tid. Hur som helst stod jag kvar vid glassboxen medan C stod i kö. Det är liksom ingen idé att hålla i glassen i 10 minuter... ni förstår själva vad som händer. Efter några sekunder hör jag en stämma vid kassan: Det går bra i den här kassan också!

Vad händer sedan? Jag iakttog hela grejen. Den som står sist (bakom C) en gubbe, halvspringer genom butiken och fram till kassan med sin tidning i högsta hugg. I samma veva går den tredje personen i kön till den nyöppnade kassan. Vem skulle hinna först? Jo, (och det här var bra) killen som stod som trea i den gamla kön hinner med minsta marginal före gubben. När dessa två har handlat vänder sig gubben om och ser lika glad ut om ett barn på julafton, han tittar på mig och jag kan nästan känna hur han myser och tycker att jag ska dela hans lycka. Det gör jag inte. Jag blänger på honom - argt... Naturligtvis blir det fler tjurrusningar (mest karlar i kön) fram till den nyöppnade kassan.

Då tar jag glassen ur boxen, travar fram till C och säger högt: Jag är av den åsikten att de som har stått längst i kö ska stå först i den nya kön! Jag tycker att det är skandal!

Då känner jag att jag träffas av en och annan elak blick, men det kan jag ta. En åsikt får man ha! C svarar: Ja, det tycker jag med.

Jag säger slutligen: Men det är vi ensamma om...

Det här har inte hänt mig en gång, utan många gånger.

Den här Jag-ska-fram-för-jag-är-mer-viktig-än-vad-du-är-mentaliteten skulle jag kunna spy på. Tyvärr är det så här i samhället - barnen uppfostras också till detta. Jag, jag, jag... Det är så bra att kunna ta för sig. Jo, jo, men på vilket sätt?

Varför inte mer ödmjukhet inför varandra? Man kan ta för sig utan att vara en skitstövel!

Ja, jag är lite uppretad och jag tycker att människor skulle kunna tänka till en och kanske två gånger.

Om en vecka är jag i huvudstaden. Två nätter ska jag tillbringa där tillsammans med tre kompisar. Vi ska bo på hotell i Bromma och på lördagen ska vi gå på Globen. Där ska vi titta på Ladies Night med Stenmarck, Stormare och Hjelt. Förra helgen var de i Gävle. Blev totalsågade i Arbetarbladet av Lisa Pehrsdotter. Hon brukar gnälla mycket i tidningen och jag tror att det blir bra oavsett vad Pehrsdotter skriver. Jag får en helhelg i Sthlm med shopping och show med kompisar. Förra året var jag tillsammans med en kompis, som tyvärr inte kommer med i år. Vi hade en kanonkväll och vi fick till och med tillfälle att ta en liten, liten kort pratstund med Martin Stenmarck, då han signerade sin singel. Trevlig kille, det där. Jag tycker dessutom att han är snyggare i verkligheten än på tv.

Se här nere! Martin skriver ett litet mess till mig! :)

Nu har jag sett alla filmer om Irene Huss. Kriminalinpektören vid våldsroteln i Göteborg. Filmerna bygger på Helene Turstens böcker om Huss. Sex av hennes böcker har filmats och vad jag förstår, finns det en eller två böcker till. Jag hoppas att det blir film av de senare böckerna också. Första gången vi hyrde en Irene Huss, tyckte jag att det var en något slät och tråkig film, men sen har vi fortsatt att hyra filmerna vart efter som de har kommit ut. Man kommer liksom inpå karaktärerna på så sätt och lär sig att tycka om dem. Det är många duktiga och kända skådespelare med i filmerna. Reuben Sallmander - spelar den snygge och duktige kocken Krister, som är gift med Irene. Tillsammans har de två döttrar i tonåren. Anki Lidén - Spelar Yvonne Stridner som undersöker alla mördade kroppar och kommer med fantastiska teorier om hur morden kan ha gått till. Dag Malmberg - Denne man har spelat många olika sluskar på filmdukar och fram för allt tv-serier. Han kan verkligen spela otäck och sliskig. I Irene Huss-filmerna spelar han en polis, på rätt sida om lagen, men naturligtvis är han något typig. Eric Ericson - Jag har ett gott öga till honom sedan De drabbade. Spelar också polis, Fredrik Stridh, en good guy. En till skådis som är värd att nämna är ingen mindre än Lasse Brandeby - Spelar Sven Andersson, Irenes chef. Ja, han är Kurtan, men det glömmer man bort efter ett par filmer som Sven. I varje film är dessutom fler bra skådisar med och spelar offer eller skurkar.

Det blir liksom serie, som man följer med stor spänning. Jag vill inte på något sätt säga att det är det bästa jag har sett, men som jag sa, man lär sig att tycka om karaktärerna och man vill gärna se hur det går för dem. Parallellt med mordgåtor får man följa Irene i hennes familjeliv också.

Det enda jag inte förstår med filmerna är de klipp på cirka 5-10 sekunder på någon slags kampsportsträning (jag är dålig på att se vilken av dem, troligt judo eller karate). Okej, jag fattar att jag ska få en bild av att Irene Huss är en sjujäkel på självförsvar, men jag fattar ändå inte klippen. Jag ska naturligtvis nämna huvudrollsinnehavaren, Angela Kovács, som spelar Irene Huss. Jag hade svårt att se henne som Huss från början, men nu är hon Huss, ingen annan.

Såå, jag ger er lite filmtips. Hyr gärna filmerna, men det är naturligtvis på egen risk. Jag har min smak - du har din - och aldrig skola dem mötas!

Svaren till fågelrebusarna finns på första bloggdagen alltså första september.