Pappa fyller 64 år idag! Grattis önskar jag honom av hela mitt hjärta!

Det är världens bästa pappa och han har varit bra på att hjälpa mig och C med takläggningen av stugan. Jag är helt säker på att han kommer att få fler uppdrag under stugrenoveringen.

Jag och min pappa är ganska lika... Vi har ungefär samma konstiga humor, tycker om tystnaden och lugnet. Vi är inte särskilt hetsiga, utan håller huvudet kallt i stressiga situationer. Vi har dock en gemensam hetsknapp (ni vet den som kan få en att explodera av irritation, ilska...) och den kallas Partner. Det har visat sig att C och mamma har liknande effekter på oss. Det finns just inga andra personer som kan trycka på knappen. Det som gör att jag spottar och fräser av ilska. Den enda skillnaden är att C inte har den effekten på pappa, men mamma har den på mig. Fler likheter - ja, det finns det, men jag har även några efter mamma. Vi har nästan samma humor, tycker om glas och porslin. Min mamma är även hon, världens bästa. Vi har humöret som den största gemensamma nämnaren. Det här kan låta konstigt, men lika lugn som pappa, och lika hetsig som mamma. Jag har otroligt kort stubin - många av er skakar på huvudet nu, men det är sant! Fråga min käre C och min familj. Temperament hett som satans land... jojo... För att lugna er läsare kan jag meddela att jag kontrollerar mina utbrott väl... Jag ger mig inte på levande varelser, men materiella ting kan känna viss otrygghet, jag väljer noga ut mina platser för utbrotten... Det är alltså inte många av er som kommer att få se mig spotta och fräsa m.m Ni kan känna er alldeles lugna... tills...

Hur som helst - Många GRATTIS-kramar på födelsedagen, pappa!

Det här är kanske något förvirrande - mer än vanligt. Jag skriver gårdagens inlägg idag... alltså inlägg den 19:de skrivs den 20:nde.

I dag (fast i går) ska (var) jag på fest. C:s arbetsplats har en en förening på sitt jobb, där bara män får vara med... snacka om genus, ni som är i svängen! Denna förening träffas då och då... något sporadiskt, men minst en gång per år. I år firar de 60 år. I kväll (i går kväll) är det fest. Det börjar med en liten busstur ut till något som kallas för Stensätra (nästan allt i S-viken slutar på sätra). Där blir vi indelade i lag och därefter går vi en tipspromenad. Frågorna är från en tipsrunda, årgång -95 och de är långt ifrån lätta. Den fjärde frågan är den första som jag jublar "Åh, den kan jag!", svaret ska vara Lapporten. Hur som helst, efter tipspromenaden och ännu en busstur landar vi på en restaurang, Trebo Brygga (populärt att döpa allt till Blablablabrygga). Där kommer en trubadur, Benny (högt, ingen samtalsvänligt volym) att spela och sjunga. Vi blir serverad god mat. Efter kaka och kaffe ska vi åter ansluta oss till våra lag. Då ska vi minsann gissa fåglar. Några i mitt lag jublar över att de har en lärare i laget... Jag förklarar snällt för dem, att det inte spelar någon roll vad jag jobbar med... jag kan inga fåglar, men inte tror de på mig - icke!

• Möta - Denna fågel klarar vi inte.
• Örfil - Jo, en i laget kläcker denna kluring.
• Lönnlövad mårten - Tyvärr gör sekreteraren (lagledaren - inte jag) misstaget att inte skriva nationaliteten på fågeln...
• Baken efter Vättern runt - Den fixar vi på ett kick.
• Kommunistisk låsanordning - Lätt som en plätt.
• Moderat ryggsäck - Enkelt.
• Fågel i näsan - Äckligt, men sant.
• Hitchcocks varumärke - Den ärsvår... tar vi inte.
• Lyckliga - Superlätt!
• Serveras vitviner - Vem klarar inte det?
• Saab 37 - Jo, du!
• Motionsidrott - Blir det inte svårare än så här?
• Nybörjare - Kan men inte den...
• Göra kuber - Tja... varför inte?
• Trut - Här stöter vi på lite bekymmer... "Trut är ju en fågel?", "Det måste vara en kuggis!" Tävlingsledaren kommer så småningom fram och talar om att det är Trut som är svaret. Mun eller Käft ska det nog stå som uppgift.
  

Ja, hur många rätt tror du att du har? Mitt lag får (Truten medräknad) 12 av 15. Tyvärr missar vi nationaliteten på mårten... därför får vi bara 12. Det roliga är - tycker jag -  att jag kan de flesta av fåglarna! Jag är jätteduktig. Nu visar det sig att en lärare i ett lag räcker inte - vi har för låg medelålder. Ett lag med medelålder på kanske... 62 (?) vinner med 14 rätt... vi hamnar på tredje plats. C:s lag... 8 rätt (skadeglad). Efter fågeltävlingen blir det dans... Jo, hör och häpna! Jag dansar! Blir minsann uppbjuden av ett par modiga män, samt C. Kul att dansa med folk som faktiskt kan föra i dans och får en att känna att det är lite kul att dansa, inte för svårt utan ganska kul. C kan mycket... men föra i dans, det kan han inte... då är det jag som för... till hans stora förtvivlan. ;)

Festen kommer att bli rolig och jag ska få träffa många glada och trevliga människor... från Sandviken och faktiskt - från Gävle...

*pjuh* Tänk att jag vet allt detta innan festen! Måste vara något slags medium...

Vaknade upp när klockan pratade igång i morse och märkte att C hade kommit hem från sin Düsseldorffresa. Han måste ha varit tyst som en mus, för jag hörde ingenting, eller så sov jag otroligt djupt i natt. När C kom upp ur sängen upptäckte jag, till min stora förvåning och kanske en smula glädje att han, under resan har bytt röst med självaste sir Rod Stewart. Ja, ni kan själva räkna ut hur han lät... ska inte nämna h-ordet igen, lovar... i alla fall inte idag.

Ingen kan knappast ha missat att det är september! Är det någon mer än jag som tycker att den nionde månaden är en jobbig månad. Jag vet inte hur, men på något vis fulltecknas hela september varje år. Det finns knappt något andrum, full rulle hela vägen. Det är liksom som om det blir den sista desperata chansen att förlänga sommaren och alla möten man borde ha hunnit med under ledigheten. Det börjar för visso redan i augusti. Kräftskivor, bröllop, dop, födelsedagsfester, släktträffar m.m Jag tror personligen att jag skulle uppskatta dessa evenemang betydligt mer om de var utspridda under året. Nu vet jag av erfarenhet att det kommer ännu en sådan månad, december. Ja, det blir samma visa då, men med lite annat tema på alla tillställningar. Nu vill jag inte låta som om jag gnäller, nä, det gör jag inte! Jag vill träffa alla glada människor i min omgivning, missförstå mig inte. Jag skulle bara vilja ha mer att se fram emot under året, inte bara under två månader. I oktober, november, januari, februari, mars och i viss mån april skulle jag vilja ha mer glitter och glamor. Det är de månader som de flesta är lite glåmiga och trista, därför skulle vi behöva en och annan septemberfest under dessa månader. Kanske en kräftskiva i november... tänk vad häftigt med alla lyktor som lyser upp i novembermörkret. I januari vill jag ha en släktträff med pulkaåkning (om det finns snö), i februari vill jag gå på bröllop, i mars tycker jag att barn kan döpas... (kanske lyfter årets tråkigaste månad till oanade höjder), i april tycker jag att vi som är födda i maj kan börja fira födelsedagarna (vi är hiskligt många majbarn i våran familj), bara för att sprida ut presenterna  på olika månadslöner. Ja, sen är det klart för maj, juni, juli, augusti och december att sköta sitt. Det enda viktiga i september är det som återstår... min pappa fyller år.

Dags för ännu en uppföljare. När jag trodde att jag hade fått nog med tips för att bli kvitt min heshet och hosta, trillade det in fler tips. Börjar tro att det finns minst lika många kurer, som människor på denna jord.

• Ta en kaviarmacka med riven vitlök! - Ja, det skulle jag kunna göra, en tyvärr har jag ingen vitlök hemma för tillfället.
• Honungsvatten med riven ingefära och vitlök. - ... som sagt... ingen ingefära heller...
• Honungsvatten med riven ingefära och citron. - Jo, men jag har ingen citron heller.

Frågan börjar bli: Vad har jag hemma egentligen?

Svaret måste bli: Quilla Simplex!

Tänkte bara tala om att min kur från gårdagen inte hjälpte...

Om någon där ute i cyberrymden har noterat detta... Jag har bytt layout på bloggen... Jag vet inte riktigt vilka färger jag ska använda, men varför inte vara lite ombytlig?

På min arbetsplats är vi hesa. Det går något slags stämbandsvirus på skolan och vi låter som Bonnie Tylor. Fast skulle vi ge oss på att sjunga, tror jag att de flesta av oss skulle låta mycket lustiga. När man är hes går rösten gärna upp i falsett eller så försvinner ljudet helt. Att en eller två på en arbetsplats har varit hesa, det har kanske inte varit så konstigt. Nu är vi minst sju som har varit eller är hesa... helt otroligt. Vi har i alla fall något gemensamt att tala om. De andra stackrarna måste tyvärr lyssna på kraxandet dagarna till ända. Det regnar olika kurtips över oss dagligen och den ena kuren är värre än den andra. Det är svårt att avgöra om man ska ta den ena eller andra.

• O´boy med vitlöl... Tanken var god, men, näe, så modig är jag inte.
• Varm öl med albyl... näe, inte den heller.
• Engelsmännen dricker varm öl och river i ingefära... nja... det går ju att ta lättöl, men det låter inte gott i alla fall.
• Honungsvatten... jo, det skulle väl kunna vara en lösning, men jag gillar inte att dricka varmt vatten.
• Ät ren honung, sa en vänlig systeryster, men jag tycker inte att honung är så gott heller.
• Min mormor, min kloka och underbara mormor gurglade whiskey eller saltvatten... Vad ska man välja av dessa två? Gurgla whiskey? Dyr medicin, tycker jag... Saltvatten... minns när jag senast badade i Medelhavet och fick en kallsup... höll på att kräkas, så det blir nog inte av.
• Honungsvatten med äppelcidervinäger - Vad får människor allt ifrån?

Alltså... slutsats av detta: Tack alla vänliga tipsare, men jag tror att jag tar mig en slurk slemlösande Quilla Simplex (uppskattad hostmedicin), sätter på mig fårskinnstofflorna och en varm filt runt axlarna.