Idag är det söndag, vilket innebär dansträning. Jag har alltid gillat att röra mig till musik och orientalisk musik är en av favoriterna. En kompis på jobbet fick mig att ta steget i vintras. Jag började på en nybörjarkurs och nu går jag en fortsättningskurs. Svårt, men så otroligt roligt. Nu ska vi lära oss en koreografi till en låt. Vi får väl se hur det går, men det är bara att träna och träna. Alla som inte har börjat, men funderat på det - BÖRJA NU!

Hittade den här fantastiska videon:

...är verkligen ingenting för mig. MEN jag uthärdade hela lördagkvällen tillsammans med svenska landslaget, Albaniens lag var också inbjudna till detta evenemang... Eller rättare sagt VI var inbjudna till deras land. Hur som helst så blev det inga mål - tråkigt bara det. 0-0 blev resultatet. Är det inte själva grejen att man ska göra mål? Är lagen så dåliga att de inte kan göra mål, tycker inte jag att de ska vara med. Nä, tacka vet jag bandy - där blir det mål... ofta. Kul, fartigt och spännande. Där visar det sig också att de lag som inte gör mål, eller ganska få mål, inte får vara med på slutet. När ska svenska folket (och hela världen) inse att bandy är sporten som alla bör se? Jag väntar och kommer att vänta tills jag förmodligen trillar av stolen av ålderdom. Men här måste väl ändå alla Hälsingefans haka på. Det finns märkligt nog många lag i Hälsingland... alla är dock inte särskilt framgångsrika.

Åter till fotbollen. Jag var inne på att bandyn var fartig, vilket inte fotbollen är. Jo, bollen är det fart på, men spelarna - Hallå! Första halvleken stod svenskarna bara och sparkade till varandra vid mittlinjen. Hur hade de tänkt att bollen skulle hitta till målburen - via gps, kanske? Nej, ge fotbollsspelarna ett par skridskor så blir det lite fart under skosulorna!

Jo, då, nog sysselsätter man sig. Testar fotboll idag... hur ska Sverige klara sig mot Albanien?

Innan jag avslutar dagen vill jag dela med mig av det goda. Bilder på mina två små sötnosar. Håll till godo!

Jag vet inte riktigt vad som händer nu för tiden, men har jag missat något när det gäller Hälsingland? Hur kommer det sig att det skulle vara bäst? Nä, nu måste jag protestera! Vad är detta för dolda ting, Wenche? Trodde att det var Heja Norge som gällde...

Ensam, ja det är just vad jag är... hela helgen. Sambon är i Hagfors tillsammans med en kompis. Ibland undrar jag vad folk gör när de är ensamma hemma en hel helg. Vem pratar de med? Vad äter de? Vad gör de? Jag själv vet aldrig vad jag ska göra. Ska jag städa? Ja, det ska jag... frågan är bara när. Vem ska jag ringa till? Mamma, syrran, en kompis från förr eller nu? Brukar komma fram till att jag ringer senare. Ska jag åka hem och hälsa på någon? Nä, men då måste jag antagligen klä mig ordentligt, borsta håret, uppföra mig artigt och ni vet allt man ska tänka på. Vad ska jag äta? Rotar i alla skåp och hittar någon rest i frysen som det går att tina i micron. Ska jag kanske bjuda hem någon? Ja, fast först måste jag städa... Jag tror att jag ska ta lördag först och söndag sen, få se vad som händer på schemat. Hur som helst så är det måndag snart och då... då vet jag precis vad jag ska göra.

I två veckor har skolan invaderats av lärarstuderanden som går sin sista termin på högskolan. Jag har haft äran att handleda en av dessa. Hon är Karin med alla på skolan och det kommer att bli tomt efter henne, tycker jag. Det är lite som att se en liten planta växa till sig från skottstadiet till fullstor. Jag har följt Karins utveckling i tre och ett halvt år. Nu får jag tro att hon är fullärd och att jag har lärt henne allt hon behöver. Det finns egentligen bara ett fel, enligt mig, på Karin - hon kommer från Hälsingland (det är inte det som är felet, även om många kanske tror det - man förstår åtminstone dialekten hyfsat) och detta innebär att hon håller på helt fel lag i bandy. Hon är från Bollnäs och det är naturligt att hålla på detta lag, men ibland hostar hon fram ordet "Edsbyn"... Dessa självgoda "Vi har vunnit SM-guld fem år i rad"-Edsbyn... Det är trots allt jag som ska bedöma hennes kunskaper när hon är på vfu hos mig, har hon inte förståt det? Jaja, SAIK kommer igen, det är ju ett som är säkert, vi bygger trots allt en snyggare inomhusarena... när den nu blir klar, men det blir den. Åter till studenten. Vad hände så fort hon satte skosulan innanför klassrummet? Jo, förkylningen slog till - igen. Trots detta har hon kämpat in i det sista. Jag önskar henne alla lycka i framtiden, för det är hon värd!

Heroes börjar igen! Äntligen börjar något på tv som jag faktiskt tycker är okej att titta på. Efter att Barnaby packade för säsongen blev det liksom tomt i rutan, men nu är det dags igen. Jag hoppas att den andra säsongen av Heroes blir lika bra som den första.

Undra hur det skulle kännas att vara en filmhjälte - på riktigt alltså. Ta Stålmannen som exempel. Han är stark, snabb, osårbar (förutom mot kryptonit), "The Good Guy" och han hör allt på hela jorden. Jag köper allt - utom att höra allt. Jag är inte ljudallergiker, men jag skulle definitivt inte vilja höra 6 miljarder människor i huvudet. Vem ska jag hjälpa först? Vem ska jag strunta i att hjälpa? Det finns fler hjältar i branchen, men när jag tänker efter... Vilka är de verkliga hjältarna? De som jobbar inom Räddningstjänsten? Polisen? Nja, förvisso gör de finfina insatser för oss vanliga döda, men gör de inte bara sitt jobb? Jag vill nog framhäva en helt annan kategori av mänskliga hjältar. Jag tänker på de som kliver upp ur sängen mitt natten för att leverera tidningar. Ja, ni vet själva! Vad tänker man om inte tidningen ligger på hallmattan eller i brevlådan på morgonen? Ja, jag kan då inte säga att jag blir glad... nä... jag blir ledsen och mellan dig och mig... lite arg. Vad ska jag göra i en halvtimme utan tidning? Men lugn bara lugn, tidningsbudet kommer uppför alla trapporna och droppar tidningen på mattan, *pjuh*.