... Ja, jag ljuger inte när jag säger att hjärtat var i halsgropen och dessutom var trumhinnorna näst intill sprängda. Jag hade nämligen haft högsta volymen på ringsignalen hela dagen. Förvånad blir man ju när rummet lyses upp av en display och Måns Zelmerlöw börjar skråla precis vid öronen. I min vildaste fight med telefonen lyckas jag se en liten röd katt på displayen och sen blir allt tyst. Jag förstår varifrån samtalet kommer och jag lyckas väsa ett jävla idiot. Tur nog lyckades vi somna om och vakna upp mer human tid.

Vi slog upp våra ögon tjugo i nio ungefär och släpade oss ner till frukosten. Innan vi gick ringde jag upp 03:17-samtalet och mådde alldeles förträffligt bra när jag hörde att jag hade lockat upp den skyldige ur sin sömn.

Dagen tillbringades en liten stund på NK och lunch på Åhléns. Sen styrde vi kosan mot Gästrikland.

Borta är riktigt bra, men hemma är fantastiskt!