Ska passa på att göra en efterlysning. Någon av mina nära och kära har lånat Stieg Larssons, Flickan som lekte med elden. Nu har det dessvärre uppdagats att denne nära och kära har återlämnat en bok till oss, visserligen en Stieg Larsson, men Luftslottet som sprängdes. Vi har numera dubbla böcker av den sistnämnda. Känner någon igen sig? Vi vill inget hellre än byta tillbaka böckerna.

Jag är såld på cd-böcker. Jag har aldrig varit en bokmal. Okej, jag läste en hel del böcker när jag var 11-16 år. Jag hade kanske andra saker att göra sen, men det blev inte många böcker lästa när jag blev äldre. När ja passerade 20, tänkte jag att jag skulle börja läsa lite mer, men vad hade hänt då? Jo, det visade sig att så fort jag öppnade en bok och började läsa... en sida... en och en halv sida... somnade jag. Så är det fortfarande och jag har nog insett med åldern att det varit så ända sedan jag började på gymnasiet. Skolböckerna var antagligen så tråkiga att jag inte orkade hålla ögonen öppna. Denna åkomma håller alltså fortfarande i sig. Tack och lov har det blivit vanligt att ge ut böcker på cd. Vi har samlat på oss ett gäng böcker och lyssnar i bilen, innan vi somnar på kvällen, en lördag eftermiddag i soffan - ja, vid alla möjliga tillfällen. Ladda upp den på mobilen och ta med på stranden, flyget, bussen... En sak som är bra är att om C och jag lyssnar på samma bok, kan vi ha små resonemag om boken. Vem dör, vem är mördaren... osv. Idag köpte jag mig ännu en bok, ska lyssna på den innan jag släcker lampan ikväll.

Visst kan jag avslöja slutet på boken... om några läsare så önskar... Har ni något önskemål om ett bokavslöjande kan jag gärna hjälpa till om jag har möjlighet... ;)

Tänkte att om någon är nyfiken på vad jag har för böcker på cd, så kan ni glutta på bilden... kanske känner ni igen någon. Tyvärr finns inte alla på lagret... de är utlånade.

C drog just iväg mot Düsseldorf. Det är inte det lättaste att bara dra iväg mot flygplatsen om man är flygrädd. Denna dödsångest är inte att avundas på något vis.

Vi har varit ute och flygit förr... flera gånger om året ibland. Det lustiga med detta är att när C åker själv på sina jobbresor fungerar flygningen bättre. Jag undrar vad detta beror på. Svaret är nog enklare än väntat. Jag är ingen psykolog, ingen mental coach, nä, jag är brutal i min övertygelse om att allt kommer att gå bra. "Sätt dig ner och slappna av!", säger jag med inte allt för mjuk stämma. Jag tror att min mamma, som också hon har råkat ut för denna hårda stämma, instämmer med C. "Titta på filmen, så går det fortare", "Ät maten, så känns det bättre", "Det brukar ju gå bra". Så kan det låta. Att C måste resa i jobbet kan jag inte rå för, men de privata resorna är nog oftast jag orsak till, av rent egoistiska skäl. C hakar i och för sig oftast på ganska snabbt eftersom han har stor böjelse för sol, värme och bad. Folk frågar om vi inte har varit i Thailand och liknande resemål. Nej, det har vi inte. Det har inte varit möjligt, men jag undrar om det inte kommer att bli verklighet med en långresa inom ganska snar framtid.... hoppas!

Jag kanske borde fundera över om det kanske är mig flygrädslorna beror på. Jag kanske framkallar rädslorna med mina dräpande, hårda ord... Till nästa flygresa ska jag jobba fram en ny och trevligare flygkamrat. Finns det kurser för sånt?

... att avslöja hur Arn skulle sluta. Jag var alldeles uppriven av känslor. Jag kanske skulle ha utfärdat en varning för alla som inte sett filmen. Fast när jag tänker efter... näe, jag sparade faktiskt både tid och pengar åt er. Lite tacksamhet skulle sitta på plats. ;)