I två veckor har skolan invaderats av lärarstuderanden som går sin sista termin på högskolan. Jag har haft äran att handleda en av dessa. Hon är Karin med alla på skolan och det kommer att bli tomt efter henne, tycker jag. Det är lite som att se en liten planta växa till sig från skottstadiet till fullstor. Jag har följt Karins utveckling i tre och ett halvt år. Nu får jag tro att hon är fullärd och att jag har lärt henne allt hon behöver. Det finns egentligen bara ett fel, enligt mig, på Karin - hon kommer från Hälsingland (det är inte det som är felet, även om många kanske tror det - man förstår åtminstone dialekten hyfsat) och detta innebär att hon håller på helt fel lag i bandy. Hon är från Bollnäs och det är naturligt att hålla på detta lag, men ibland hostar hon fram ordet "Edsbyn"... Dessa självgoda "Vi har vunnit SM-guld fem år i rad"-Edsbyn... Det är trots allt jag som ska bedöma hennes kunskaper när hon är på vfu hos mig, har hon inte förståt det? Jaja, SAIK kommer igen, det är ju ett som är säkert, vi bygger trots allt en snyggare inomhusarena... när den nu blir klar, men det blir den. Åter till studenten. Vad hände så fort hon satte skosulan innanför klassrummet? Jo, förkylningen slog till - igen. Trots detta har hon kämpat in i det sista. Jag önskar henne alla lycka i framtiden, för det är hon värd!