... att avslöja hur Arn skulle sluta. Jag var alldeles uppriven av känslor. Jag kanske skulle ha utfärdat en varning för alla som inte sett filmen. Fast när jag tänker efter... näe, jag sparade faktiskt både tid och pengar åt er. Lite tacksamhet skulle sitta på plats. ;)

I morse var det dags för Rix MorronZoo att sändas i TV 6. Som jag tidigare har skrivit är jag en hängiven lyssnare. Jag satt som vanligt i min bil från från fem över sju till nästan halv åtta. På resan fick jag höra förberedelserna innan tv-sändningen skulle börja till att den startade. 

Nu kommer den lite pinsamma (men inget jag skäms över) delen i det hela... När jag kom hem från jobbet... satte jag mig vid tv:n och slog på dvd:n. Jag spelade nämligen in tv-sändningen dvs radiosändningen. När jag kom till jobbet började tv-sändningen, alltså kunde jag, tack vare tv och dvd lyssna mig igenom MorronZoo från halv sju till nio! Helt fantastiskt! Hur skulle jag annars ha vetat att Gert och Jocke skulle fira Viagras tioårsdag med att dela på en tablett. Hur hade jag annars fått veta var i Gävle Niclas Wikegård är uppvuxen? Detta och mycket mer fick jag höra och se.

En sak är säker! Jag kommer att fortsätta spela in programmet på dvd. En fördel var också att jag kunde spola när det var saker jag inte ville lyssna/se - reklam... och gamla nyheter som går varje halvtimme. En nackel var att jag satt för länge vid tv:n när jag kom hem, men det var det värt! 

För ungefär fyra år sedan var vi på besök hos C:s mamma. Hon bor strax norr om Stockholm. Vi skulle, en kall dag ta pendeltåget in till Sthlm för att ta oss till Bergianska trädgården. Där skulle vi titta på vackra orkidéer, det var sådan utställning. Fantastisk vackra blommor, till och med kungens blommor hade en egen monter. När vi kom fram till trädgården fick vi stå i en lång, ringlande kö i regn, sex personer under ett paraply. Drygt en timme stod vi ute. När vi väl kom in på utställningen fick vi ta oss runt i en ringlande kö... Konstigt att köa för att gå i kö... Ja, åter till pendeltåget, för det var där det märkliga samtalet mellan en no-fröken och en svägerska ägde rum. No-fröken hade skinnjacka på sig, och i jackan fanns en innerficka. No-fröken hade stoppat ner plånboken i innerfickan - det finns ju så gott om ficktjuvar i stora staden... Ja, av en slump råkade svägerskan stöta till plånboken med armen/handen... jag vet inte vilket och utbrast i typ: "Oj, vilken magsäck! Vad har du ätit?" No-fröken skrattar och talar om att det minann inte är matsäcken utan plånboken som finns där innanför jackan. Nu händer något... det kan anas en flint snett bakom svägerskorna... en flint som spänner sina öron... det här vill han minann inte missa. Svägerskan fortsätter att skratta och en liten utläggning av de båda kvinnorna handlar om magsäck - matsäck. Till sist säger no-fröken: "Nä, men vad säger jag? Jag säger matsäcken, fast det heter ju magsäcken... Jag som är no-lärare!" Svägerskan skrattar och tror inte på no-fröken... Det tar faktiskt flera minuter för no-fröken att övertyga svägerskan om att det faktiskt är sant. Efter fyra år kan svägerskan och no-fröken fortfarande känna flintens närvaro över axlarna... undra vad han tänkte... Hur som helst så lärde sig no-fröken att inte blanda ihop magsäckar och matsäckar, det kan jag försäkra er alla om, eftersom det är en säker källa till mig, ja, riktigt nära.

Äntligen har jag sett andra filmen om Arn... eller ska jag verkligen säga äntligen? Jag har inte läst böckerna om Arn och visste alltså inte hur det skulle sluta. Fy, så jobbigt det blev. I första filmen skiljs Arn och Cecilia åt bara för att de har intimt umgänge före äktenskap. Cecilia sänds till kloster där hon behandlas otäckt illa av moder Rikissa. Arn skickas till Jerusalem "Det Heliga Landet" där han ska avtjäna sitt straff, som tempelriddare. 20 år från varandra. Ryktena säger Cecilia flera gånger om att Arn är död, men hon tvivlar inte... Båda tillber den heliga jungfrun. Ja,  hur som helst, Arn tar sig i andra filmen hem till Västra Götaland. Äntligen får Cecilia och Arn gifta sig och de får sitt andra barn (fick ett barn innan de blev straffade). Sen... vad händer sen... jo, lite mer krig och blod. Så slutet... Arn dör, mitt framför ögonen på Cecilia OCH mig... sen är filmen slut. Den slutar med att Arn dör och begravs... Jag tycker att det är oförskämt att låta biobesökare gå från salongen gråtandes - hänsynslöst! Hur ska jag återhämta mig efter detta? Vilken tragedi!

När alla vännerna åkt hem, och festen är slut för längesen... så städar man lokalen och vinkar av övernattarna. Det blev en rolig tillställning med C:s kusiner, bara en frånvarande. Vi träffades klockan tre och de sista lämnade lokalen ungefär vid 23-tiden. Precis som på den gamla (goda?) tiden fanns det många pistoler och gevär, men jag kan övertyga er om att alla deltagare är oskadda. C:s äldre bror hade nog råkat illa ut på vägen till festen för han hade en redig blåtira. Under kvällen förändrades blåtiran något. Vad det berodde på? Kanske gnuggade han ögonen? Det såg i alla fall häftigt ut. Skulle tro att det är hans sambo, som för övrigt sa: "Det hände på toaletten"... hjälpte honom att få blåtiran. Vad kan vi tolka av detta? ;)

Trots denna blåtira var allt lugnt och sansat, men kul. Vi hade i vanlig ordning kusinmästerskap med frågor och lite tävlingar. Skönt att vara med i tävlingsledningen och få tokskratta åt de andra. De fick bl a tävla i att spotta längst med en gelénalle, gå så lång de kunde med en galge mellan knäna, doppa penna i flaska, vissla med kex i munnen och sist men inte minst kunskapsprövning i ämnet Western. Efter mat och efterrätt satt kusinerna och sjöng karaoke i allsång - lät så där. Tyvärr kuppades det inte mot Sheriffen, men däremot blev det några som handfängslades för trots mot övermakten. C:s äldste bror lovade att nästa kusinträff skulle ske hemma hos honom, inom två år... ja, vi får väl se... Hur som helst så ser vi fram emot det.

Idag ska det förberedas. Mat ska förberedas, den sista städningen skall göras, den sista inhandlingen på Maxi och i lokalen ska det dukas. Vi lade delar av matlagninen på entreprenad hos C:s bröder, bra beslut. De kommer att bli jättegott. Texasburgare med syrlig karibisk fruktsallad och till efterrätt blir det cheesecake. Gott, gott!

I morgon är det dags för kusinträff. Inte min kusinträff utan min sambo, C. Temat är... hör upp noga nu... Wild west-theme. Jag är faktiskt utsedd till vice sheriff på denna tillställning och ska få äran att för första gången i hela mitt 23... hmm... åriga liv, äga en knallpulverpistol. Tänk att det ska till en kusinträff innan jag får leka med pistol. Nja, jag lekte faktiskt med pistol när jag var liten - hemma hos min kompis, Limpan. Han hade inte bara en utan flera pistoler. Om jag minns rätt fanns det även en fjäderskrud till den som ville vara indian, men som jag sa... minnet är kort... Åter till morgondagen. Det har införskaffats en liten sheriffhatt, storlek: barn, som kommer att se alldeles dum ut på mitt stora huvud. Vi har också skaffat handfängsel till de bångstyriga kusinerna.

Den enda nackdelen med denna tillställning är, att C är sheriffen med stora S:et. Det kanske blir läge för en kupp mot Sheriffen. Jag hoppas att självaste Mr Marley dyker upp på festen... han brukar vara en tillgång när man vill kuppa mot en sheriff.

I shot the sheriff, but I didn't shoot no deputy
Oh, no, oh
I shot the sheriff, but I didn't shoot no deputy
Ooh, ooh, ooh Yeah

Jaja, Marley levde väl inte på den tiden så det är väl mer troligt att jag får äran att träffa Doc Holiday och Wyatt Earp "Well, are you going to do something, or are you just going to stand there and bleed?". Earp hade ju en liten flirt med skådespelerskan, Josephine Marcus - "I try to be good but it's just so boring." - Visst måste det ha varit jobbigt att vara med på den tiden? Det är klart, Ike Clanton kanske också dyker upp med sitt gäng... då får vi en repris på O.K Corral. Skämt och sido... jag tror att Lucky Luke kommer - han som drar pistolen snabbare än sin skugga... helt otroligt faktiskt! När jag kollar in min skugga tycker jag att den ser mer trött ut än vad jag tror att jag känner mig. Men... Lucky Luke... han ser mer trött ut än vad skuggan känner sig. Se, så olika det kan vara! Om nu Lucky Luke kommer, så hoppas jag att han har med sig sin hund Ratata och hästen Jolly Jumper. De jag inte vill ha på festen är däremot bröderna Dalton... De verkar vara alldeles för stökiga att ha inom fyra väggar. Jag lovar att jag återkommer med detaljer om min sheriffkupp!

Jag är på väg att bli så där otäckt förkyld. Så där så att jag troligtvis får hosta. Halsen ömmar och det känns allmänt jobbigt i huvudet och kroppen. Ja, jag tycker faktiskt synd om mig själv. Alvedon är minann inte att underskatta såna här gånger.