Ingen kan knappast ha missat att det är september! Är det någon mer än jag som tycker att den nionde månaden är en jobbig månad. Jag vet inte hur, men på något vis fulltecknas hela september varje år. Det finns knappt något andrum, full rulle hela vägen. Det är liksom som om det blir den sista desperata chansen att förlänga sommaren och alla möten man borde ha hunnit med under ledigheten. Det börjar för visso redan i augusti. Kräftskivor, bröllop, dop, födelsedagsfester, släktträffar m.m Jag tror personligen att jag skulle uppskatta dessa evenemang betydligt mer om de var utspridda under året. Nu vet jag av erfarenhet att det kommer ännu en sådan månad, december. Ja, det blir samma visa då, men med lite annat tema på alla tillställningar. Nu vill jag inte låta som om jag gnäller, nä, det gör jag inte! Jag vill träffa alla glada människor i min omgivning, missförstå mig inte. Jag skulle bara vilja ha mer att se fram emot under året, inte bara under två månader. I oktober, november, januari, februari, mars och i viss mån april skulle jag vilja ha mer glitter och glamor. Det är de månader som de flesta är lite glåmiga och trista, därför skulle vi behöva en och annan septemberfest under dessa månader. Kanske en kräftskiva i november... tänk vad häftigt med alla lyktor som lyser upp i novembermörkret. I januari vill jag ha en släktträff med pulkaåkning (om det finns snö), i februari vill jag gå på bröllop, i mars tycker jag att barn kan döpas... (kanske lyfter årets tråkigaste månad till oanade höjder), i april tycker jag att vi som är födda i maj kan börja fira födelsedagarna (vi är hiskligt många majbarn i våran familj), bara för att sprida ut presenterna  på olika månadslöner. Ja, sen är det klart för maj, juni, juli, augusti och december att sköta sitt. Det enda viktiga i september är det som återstår... min pappa fyller år.

Dags för ännu en uppföljare. När jag trodde att jag hade fått nog med tips för att bli kvitt min heshet och hosta, trillade det in fler tips. Börjar tro att det finns minst lika många kurer, som människor på denna jord.

• Ta en kaviarmacka med riven vitlök! - Ja, det skulle jag kunna göra, en tyvärr har jag ingen vitlök hemma för tillfället.
• Honungsvatten med riven ingefära och vitlök. - ... som sagt... ingen ingefära heller...
• Honungsvatten med riven ingefära och citron. - Jo, men jag har ingen citron heller.

Frågan börjar bli: Vad har jag hemma egentligen?

Svaret måste bli: Quilla Simplex!

Tänkte bara tala om att min kur från gårdagen inte hjälpte...

Om någon där ute i cyberrymden har noterat detta... Jag har bytt layout på bloggen... Jag vet inte riktigt vilka färger jag ska använda, men varför inte vara lite ombytlig?

På min arbetsplats är vi hesa. Det går något slags stämbandsvirus på skolan och vi låter som Bonnie Tylor. Fast skulle vi ge oss på att sjunga, tror jag att de flesta av oss skulle låta mycket lustiga. När man är hes går rösten gärna upp i falsett eller så försvinner ljudet helt. Att en eller två på en arbetsplats har varit hesa, det har kanske inte varit så konstigt. Nu är vi minst sju som har varit eller är hesa... helt otroligt. Vi har i alla fall något gemensamt att tala om. De andra stackrarna måste tyvärr lyssna på kraxandet dagarna till ända. Det regnar olika kurtips över oss dagligen och den ena kuren är värre än den andra. Det är svårt att avgöra om man ska ta den ena eller andra.

• O´boy med vitlöl... Tanken var god, men, näe, så modig är jag inte.
• Varm öl med albyl... näe, inte den heller.
• Engelsmännen dricker varm öl och river i ingefära... nja... det går ju att ta lättöl, men det låter inte gott i alla fall.
• Honungsvatten... jo, det skulle väl kunna vara en lösning, men jag gillar inte att dricka varmt vatten.
• Ät ren honung, sa en vänlig systeryster, men jag tycker inte att honung är så gott heller.
• Min mormor, min kloka och underbara mormor gurglade whiskey eller saltvatten... Vad ska man välja av dessa två? Gurgla whiskey? Dyr medicin, tycker jag... Saltvatten... minns när jag senast badade i Medelhavet och fick en kallsup... höll på att kräkas, så det blir nog inte av.
• Honungsvatten med äppelcidervinäger - Vad får människor allt ifrån?

Alltså... slutsats av detta: Tack alla vänliga tipsare, men jag tror att jag tar mig en slurk slemlösande Quilla Simplex (uppskattad hostmedicin), sätter på mig fårskinnstofflorna och en varm filt runt axlarna.

Ska passa på att göra en efterlysning. Någon av mina nära och kära har lånat Stieg Larssons, Flickan som lekte med elden. Nu har det dessvärre uppdagats att denne nära och kära har återlämnat en bok till oss, visserligen en Stieg Larsson, men Luftslottet som sprängdes. Vi har numera dubbla böcker av den sistnämnda. Känner någon igen sig? Vi vill inget hellre än byta tillbaka böckerna.

Jag är såld på cd-böcker. Jag har aldrig varit en bokmal. Okej, jag läste en hel del böcker när jag var 11-16 år. Jag hade kanske andra saker att göra sen, men det blev inte många böcker lästa när jag blev äldre. När ja passerade 20, tänkte jag att jag skulle börja läsa lite mer, men vad hade hänt då? Jo, det visade sig att så fort jag öppnade en bok och började läsa... en sida... en och en halv sida... somnade jag. Så är det fortfarande och jag har nog insett med åldern att det varit så ända sedan jag började på gymnasiet. Skolböckerna var antagligen så tråkiga att jag inte orkade hålla ögonen öppna. Denna åkomma håller alltså fortfarande i sig. Tack och lov har det blivit vanligt att ge ut böcker på cd. Vi har samlat på oss ett gäng böcker och lyssnar i bilen, innan vi somnar på kvällen, en lördag eftermiddag i soffan - ja, vid alla möjliga tillfällen. Ladda upp den på mobilen och ta med på stranden, flyget, bussen... En sak som är bra är att om C och jag lyssnar på samma bok, kan vi ha små resonemag om boken. Vem dör, vem är mördaren... osv. Idag köpte jag mig ännu en bok, ska lyssna på den innan jag släcker lampan ikväll.

Visst kan jag avslöja slutet på boken... om några läsare så önskar... Har ni något önskemål om ett bokavslöjande kan jag gärna hjälpa till om jag har möjlighet... ;)

Tänkte att om någon är nyfiken på vad jag har för böcker på cd, så kan ni glutta på bilden... kanske känner ni igen någon. Tyvärr finns inte alla på lagret... de är utlånade.

C drog just iväg mot Düsseldorf. Det är inte det lättaste att bara dra iväg mot flygplatsen om man är flygrädd. Denna dödsångest är inte att avundas på något vis.

Vi har varit ute och flygit förr... flera gånger om året ibland. Det lustiga med detta är att när C åker själv på sina jobbresor fungerar flygningen bättre. Jag undrar vad detta beror på. Svaret är nog enklare än väntat. Jag är ingen psykolog, ingen mental coach, nä, jag är brutal i min övertygelse om att allt kommer att gå bra. "Sätt dig ner och slappna av!", säger jag med inte allt för mjuk stämma. Jag tror att min mamma, som också hon har råkat ut för denna hårda stämma, instämmer med C. "Titta på filmen, så går det fortare", "Ät maten, så känns det bättre", "Det brukar ju gå bra". Så kan det låta. Att C måste resa i jobbet kan jag inte rå för, men de privata resorna är nog oftast jag orsak till, av rent egoistiska skäl. C hakar i och för sig oftast på ganska snabbt eftersom han har stor böjelse för sol, värme och bad. Folk frågar om vi inte har varit i Thailand och liknande resemål. Nej, det har vi inte. Det har inte varit möjligt, men jag undrar om det inte kommer att bli verklighet med en långresa inom ganska snar framtid.... hoppas!

Jag kanske borde fundera över om det kanske är mig flygrädslorna beror på. Jag kanske framkallar rädslorna med mina dräpande, hårda ord... Till nästa flygresa ska jag jobba fram en ny och trevligare flygkamrat. Finns det kurser för sånt?