Det fanns en otrolig sångare en gång i tiden. Tyvärr gick han ur tiden för tio år sedan. Drömmen skulle ha varit att se honom sjunga live tillsammans med en storslagen orkester. Ibland vrider jag på högtalarna och lyssnar... Jag får den så kallade ståpälsen... Det är helt fantastiskt att lyssna på denna sångaren. Han har levererat många låtar genom åren och visst har jag favoriter. Jag ska erkänna att jag inte har lyssnat på alla hans låtar, men jag kan i alla fall säga att han var störst... kommer alltid att vara störst.

Han hade allt - rösten, timingen - jaa, han hade DET.

Okej, han var väl inte jordens mest fläckfria människa, men vem kan säga att man är det? Jag ligger visserligen långt efter på listan av vad denne man åstadkom inom skanaler - jag lär inte komma i närheten heller. Han gifte sig och skilde sig ofta... hade lite problem med humör, sprit m.m Han ska också ha haft en och annan fot i maffians verksamhet. Jag tror dock att han har gjort en och annan god gärning i livet också. Men som sagt: det bästa han har gjort, var det han var bäst på... att sjunga.

Till er som inte har lyssnat på honom... gett honom chansen att sjunga ut ur högtalarna, säger jag följande: LYSSNA!!! Sätt dig bekvämt i soffan, blunda och låt denne man få en ganska generös volym - GRATTIS!

Vem det är? Har du inte listat ut det än? Självklart är det Frank Sinatra!

Här får du några tips på låtar i fall du inte kan några. Det här är några av hans kända låtar.

I've got you under my skin

Fly me to the moon

Somethin' stupid

New York, New York

I get a kick out of you

Summer Wind

Och många, många fler har han gjort.

Vad tror du jag lyssnar på just nu? Rätt!

Svenskar är odugliga på att köa, inte alla men de flesta. Idag såg jag ännu ett bevis på detta. Jag och C hade tagit en liten promenad i området och jag ville faktiskt ha en glass. Det är jättefint väder, riktigt glassväder. Vi styrde våra steg mot den lokala butiken, en Ica Express - Statoil. När vi gör entré på macken är kön jättelång, den sträckte sig nästan till utgången. Det är ganska vanligt nu för tiden eftersom de säljer korv och hamburgare m.m - det tar tid. Hur som helst stod jag kvar vid glassboxen medan C stod i kö. Det är liksom ingen idé att hålla i glassen i 10 minuter... ni förstår själva vad som händer. Efter några sekunder hör jag en stämma vid kassan: Det går bra i den här kassan också!

Vad händer sedan? Jag iakttog hela grejen. Den som står sist (bakom C) en gubbe, halvspringer genom butiken och fram till kassan med sin tidning i högsta hugg. I samma veva går den tredje personen i kön till den nyöppnade kassan. Vem skulle hinna först? Jo, (och det här var bra) killen som stod som trea i den gamla kön hinner med minsta marginal före gubben. När dessa två har handlat vänder sig gubben om och ser lika glad ut om ett barn på julafton, han tittar på mig och jag kan nästan känna hur han myser och tycker att jag ska dela hans lycka. Det gör jag inte. Jag blänger på honom - argt... Naturligtvis blir det fler tjurrusningar (mest karlar i kön) fram till den nyöppnade kassan.

Då tar jag glassen ur boxen, travar fram till C och säger högt: Jag är av den åsikten att de som har stått längst i kö ska stå först i den nya kön! Jag tycker att det är skandal!

Då känner jag att jag träffas av en och annan elak blick, men det kan jag ta. En åsikt får man ha! C svarar: Ja, det tycker jag med.

Jag säger slutligen: Men det är vi ensamma om...

Det här har inte hänt mig en gång, utan många gånger.

Den här Jag-ska-fram-för-jag-är-mer-viktig-än-vad-du-är-mentaliteten skulle jag kunna spy på. Tyvärr är det så här i samhället - barnen uppfostras också till detta. Jag, jag, jag... Det är så bra att kunna ta för sig. Jo, jo, men på vilket sätt?

Varför inte mer ödmjukhet inför varandra? Man kan ta för sig utan att vara en skitstövel!

Ja, jag är lite uppretad och jag tycker att människor skulle kunna tänka till en och kanske två gånger.

Om en vecka är jag i huvudstaden. Två nätter ska jag tillbringa där tillsammans med tre kompisar. Vi ska bo på hotell i Bromma och på lördagen ska vi gå på Globen. Där ska vi titta på Ladies Night med Stenmarck, Stormare och Hjelt. Förra helgen var de i Gävle. Blev totalsågade i Arbetarbladet av Lisa Pehrsdotter. Hon brukar gnälla mycket i tidningen och jag tror att det blir bra oavsett vad Pehrsdotter skriver. Jag får en helhelg i Sthlm med shopping och show med kompisar. Förra året var jag tillsammans med en kompis, som tyvärr inte kommer med i år. Vi hade en kanonkväll och vi fick till och med tillfälle att ta en liten, liten kort pratstund med Martin Stenmarck, då han signerade sin singel. Trevlig kille, det där. Jag tycker dessutom att han är snyggare i verkligheten än på tv.

Se här nere! Martin skriver ett litet mess till mig! :)

Nu har jag sett alla filmer om Irene Huss. Kriminalinpektören vid våldsroteln i Göteborg. Filmerna bygger på Helene Turstens böcker om Huss. Sex av hennes böcker har filmats och vad jag förstår, finns det en eller två böcker till. Jag hoppas att det blir film av de senare böckerna också. Första gången vi hyrde en Irene Huss, tyckte jag att det var en något slät och tråkig film, men sen har vi fortsatt att hyra filmerna vart efter som de har kommit ut. Man kommer liksom inpå karaktärerna på så sätt och lär sig att tycka om dem. Det är många duktiga och kända skådespelare med i filmerna. Reuben Sallmander - spelar den snygge och duktige kocken Krister, som är gift med Irene. Tillsammans har de två döttrar i tonåren. Anki Lidén - Spelar Yvonne Stridner som undersöker alla mördade kroppar och kommer med fantastiska teorier om hur morden kan ha gått till. Dag Malmberg - Denne man har spelat många olika sluskar på filmdukar och fram för allt tv-serier. Han kan verkligen spela otäck och sliskig. I Irene Huss-filmerna spelar han en polis, på rätt sida om lagen, men naturligtvis är han något typig. Eric Ericson - Jag har ett gott öga till honom sedan De drabbade. Spelar också polis, Fredrik Stridh, en good guy. En till skådis som är värd att nämna är ingen mindre än Lasse Brandeby - Spelar Sven Andersson, Irenes chef. Ja, han är Kurtan, men det glömmer man bort efter ett par filmer som Sven. I varje film är dessutom fler bra skådisar med och spelar offer eller skurkar.

Det blir liksom serie, som man följer med stor spänning. Jag vill inte på något sätt säga att det är det bästa jag har sett, men som jag sa, man lär sig att tycka om karaktärerna och man vill gärna se hur det går för dem. Parallellt med mordgåtor får man följa Irene i hennes familjeliv också.

Det enda jag inte förstår med filmerna är de klipp på cirka 5-10 sekunder på någon slags kampsportsträning (jag är dålig på att se vilken av dem, troligt judo eller karate). Okej, jag fattar att jag ska få en bild av att Irene Huss är en sjujäkel på självförsvar, men jag fattar ändå inte klippen. Jag ska naturligtvis nämna huvudrollsinnehavaren, Angela Kovács, som spelar Irene Huss. Jag hade svårt att se henne som Huss från början, men nu är hon Huss, ingen annan.

Såå, jag ger er lite filmtips. Hyr gärna filmerna, men det är naturligtvis på egen risk. Jag har min smak - du har din - och aldrig skola dem mötas!

Svaren till fågelrebusarna finns på första bloggdagen alltså första september.

Pappa fyller 64 år idag! Grattis önskar jag honom av hela mitt hjärta!

Det är världens bästa pappa och han har varit bra på att hjälpa mig och C med takläggningen av stugan. Jag är helt säker på att han kommer att få fler uppdrag under stugrenoveringen.

Jag och min pappa är ganska lika... Vi har ungefär samma konstiga humor, tycker om tystnaden och lugnet. Vi är inte särskilt hetsiga, utan håller huvudet kallt i stressiga situationer. Vi har dock en gemensam hetsknapp (ni vet den som kan få en att explodera av irritation, ilska...) och den kallas Partner. Det har visat sig att C och mamma har liknande effekter på oss. Det finns just inga andra personer som kan trycka på knappen. Det som gör att jag spottar och fräser av ilska. Den enda skillnaden är att C inte har den effekten på pappa, men mamma har den på mig. Fler likheter - ja, det finns det, men jag har även några efter mamma. Vi har nästan samma humor, tycker om glas och porslin. Min mamma är även hon, världens bästa. Vi har humöret som den största gemensamma nämnaren. Det här kan låta konstigt, men lika lugn som pappa, och lika hetsig som mamma. Jag har otroligt kort stubin - många av er skakar på huvudet nu, men det är sant! Fråga min käre C och min familj. Temperament hett som satans land... jojo... För att lugna er läsare kan jag meddela att jag kontrollerar mina utbrott väl... Jag ger mig inte på levande varelser, men materiella ting kan känna viss otrygghet, jag väljer noga ut mina platser för utbrotten... Det är alltså inte många av er som kommer att få se mig spotta och fräsa m.m Ni kan känna er alldeles lugna... tills...

Hur som helst - Många GRATTIS-kramar på födelsedagen, pappa!

Det här är kanske något förvirrande - mer än vanligt. Jag skriver gårdagens inlägg idag... alltså inlägg den 19:de skrivs den 20:nde.

I dag (fast i går) ska (var) jag på fest. C:s arbetsplats har en en förening på sitt jobb, där bara män får vara med... snacka om genus, ni som är i svängen! Denna förening träffas då och då... något sporadiskt, men minst en gång per år. I år firar de 60 år. I kväll (i går kväll) är det fest. Det börjar med en liten busstur ut till något som kallas för Stensätra (nästan allt i S-viken slutar på sätra). Där blir vi indelade i lag och därefter går vi en tipspromenad. Frågorna är från en tipsrunda, årgång -95 och de är långt ifrån lätta. Den fjärde frågan är den första som jag jublar "Åh, den kan jag!", svaret ska vara Lapporten. Hur som helst, efter tipspromenaden och ännu en busstur landar vi på en restaurang, Trebo Brygga (populärt att döpa allt till Blablablabrygga). Där kommer en trubadur, Benny (högt, ingen samtalsvänligt volym) att spela och sjunga. Vi blir serverad god mat. Efter kaka och kaffe ska vi åter ansluta oss till våra lag. Då ska vi minsann gissa fåglar. Några i mitt lag jublar över att de har en lärare i laget... Jag förklarar snällt för dem, att det inte spelar någon roll vad jag jobbar med... jag kan inga fåglar, men inte tror de på mig - icke!

• Möta - Denna fågel klarar vi inte.
• Örfil - Jo, en i laget kläcker denna kluring.
• Lönnlövad mårten - Tyvärr gör sekreteraren (lagledaren - inte jag) misstaget att inte skriva nationaliteten på fågeln...
• Baken efter Vättern runt - Den fixar vi på ett kick.
• Kommunistisk låsanordning - Lätt som en plätt.
• Moderat ryggsäck - Enkelt.
• Fågel i näsan - Äckligt, men sant.
• Hitchcocks varumärke - Den ärsvår... tar vi inte.
• Lyckliga - Superlätt!
• Serveras vitviner - Vem klarar inte det?
• Saab 37 - Jo, du!
• Motionsidrott - Blir det inte svårare än så här?
• Nybörjare - Kan men inte den...
• Göra kuber - Tja... varför inte?
• Trut - Här stöter vi på lite bekymmer... "Trut är ju en fågel?", "Det måste vara en kuggis!" Tävlingsledaren kommer så småningom fram och talar om att det är Trut som är svaret. Mun eller Käft ska det nog stå som uppgift.
  

Ja, hur många rätt tror du att du har? Mitt lag får (Truten medräknad) 12 av 15. Tyvärr missar vi nationaliteten på mårten... därför får vi bara 12. Det roliga är - tycker jag -  att jag kan de flesta av fåglarna! Jag är jätteduktig. Nu visar det sig att en lärare i ett lag räcker inte - vi har för låg medelålder. Ett lag med medelålder på kanske... 62 (?) vinner med 14 rätt... vi hamnar på tredje plats. C:s lag... 8 rätt (skadeglad). Efter fågeltävlingen blir det dans... Jo, hör och häpna! Jag dansar! Blir minsann uppbjuden av ett par modiga män, samt C. Kul att dansa med folk som faktiskt kan föra i dans och får en att känna att det är lite kul att dansa, inte för svårt utan ganska kul. C kan mycket... men föra i dans, det kan han inte... då är det jag som för... till hans stora förtvivlan. ;)

Festen kommer att bli rolig och jag ska få träffa många glada och trevliga människor... från Sandviken och faktiskt - från Gävle...

*pjuh* Tänk att jag vet allt detta innan festen! Måste vara något slags medium...

Vaknade upp när klockan pratade igång i morse och märkte att C hade kommit hem från sin Düsseldorffresa. Han måste ha varit tyst som en mus, för jag hörde ingenting, eller så sov jag otroligt djupt i natt. När C kom upp ur sängen upptäckte jag, till min stora förvåning och kanske en smula glädje att han, under resan har bytt röst med självaste sir Rod Stewart. Ja, ni kan själva räkna ut hur han lät... ska inte nämna h-ordet igen, lovar... i alla fall inte idag.