Äntligen är vi framme vid den dagen då resan ska få sin verkliga topp. Vi åt frukost mellan nio och tio på morgonen. Sedan bar det av in till citykärnan. Vi shoppade... kan man lugnt säga. Jag inhandlade ett par stövlar, flytljus, två tishor på Indiska, ögonskugga på Kick's m.m Lite krimskrams kan vi säga att det blev. Vi gick och gick kan vi konstatera. Vi fikade på Wayne's Coffee efter Drottninggatan och intog lunch/middag på Pizza Hut. Det var en otroligt trevlig tjej som jobbade där. Hon önskade oss trevlig kväll på LN, till och med.

Det enda som störde resan var att vi hade beställt Stockholmskortet via hotellbokningen. Det blev lite hänvisande hit och dit. Tillsist löste vi det genom att köpa ett tunnelbanekort helt enkelt.

Hur vi än betedde oss blev vi lite sena hem till hotellet. Vi snabbduschade och snabbladdade i vårat hotellrum.

A-L lyckades med att få glittersprayburken lite sur. Den sprutade ut allt den hade i våran dusch. Vi trodde att den skulle explodera, men det gjorde den tack och lov inte. Det ska vara lite äventyr när man är ute och reser. Hur som helst så fick A-L väldigt mycket glitter i bakhuvudet till alla bakompasserande fotgängares glädje. Jag råkade spilla ut ett och annat på golvet också.

Inte förrän 20:20 traskade vi mot t-banan. Vi traskade in på Globen precis i sista sekunden till showen.

Martin Stenmarck var precis så bra som han är. Peter Stormare var också bra. Henrik Hjelt var den roliga pricken på scenen. Det skämtades om än det ena än det andra. Det handlade naturligtvis mycket om vad tjejer gillar och inte gillar. Lite underbältet-humor kallas det.

Hemresan tog vi via Gullmarsplan, där vi åt lite nattamat.

Väl hemma på hotellet stöp vi i säng.

A och jag vaknade 03:17 med skräck i blicken och hjärtat i halsgropen...

Hej och hå!

Idag åkte vi till Sthlm. Vi åkte bil till Kallhäll och ställde den på en parkering där. Sedan tog vi pendeln mot Stockholms centrum. Där bytt vi till t-bana till Brommaplan, där vi checkade in på Scandic Bromma. Trevligt hotell med små trevliga rum. Toaletterna var fräscha och det är viktigt! A och jag traskade över till rummet där B och A-L bor. Vi invigde hela helgen med en liten, liten skål i bubbelvatten. Mat åt vi på restaurangen. Jag åt hamburgertallrik.

Kvällen blev inte särskilt sen eftersom vi var trötta efter en veckas slit på våra jobb.

Förut gick det en serie på tv 4 som hette Alias, det minns ni. Det handlade om Sydney Bristow och hennes liv som hemlig agent i alla dess möjliga olika agentfirmor. Det var en liten (ser liten ut på tv i alla fall) kille som kallades för Sark i serien. Jag skulle inte säga att han spelade den mest sympatiske personen i serien, men det gick liksom upp och ner. Ibland var han en elak person (spelar elak bra) och ett och annat avsnitt var han snäll och kärlekskrank (nja, gillar den elake Sark mer). Alias fick ju ett puttinutt slut och alla levde lyckliga i sina dagar.

Tidigare har jag skrivit om Heroes, som enligt mig är en (ännu så länge) bra serie. Nu har Sark kommit tillbaka - eller nej, inte Sark utan Adam. Det är alltså samme skådis som spelar Sark resp. Adam. David Anders heter han. Först dök han upp i serien som en misslyckad krigare i 1700-talets Japan. Sedan åkte Hiro Nakamura tillbaka i tiden, från nutid till 1700-talet. Hiro hjälper Adam (som kallar sig för Takezo Kensei) till att bli en hjälte. Svarsjukedrama och triangeldrama över en prinsessa ställer till med osämja mellan Kensei och Hiro. Jodå... Nej det går inte alls om Hiro tänker sig utan det slutar med att Hiro tror att han dödar Kensei. Helt plötsligt i nutid dyker Kensei upp mitt framför nosen på Peter Petrelli - och kallar sig för Adam. Frågan är nu... Är Adam ond eller god... Den som ser nästa vecka får se...

Igår läste jag att Sebastian är tillbaka! Tillbaka och tillbaka... Han har väl varit här på jorden hela tiden, men han är här med ny musik. 

Jag ska erkänna att jag är en av de människor som i sista hand väljer att titta på Idol.

När Sebastian var med i Idol tittade jag nästan ingenting... Mer än i finalen. Det var min syster som skulle övernatta hos oss och hon ville så gärna se Idolfinalen. Det var Sebastian mot Agnes.

Det var då jag insåg att: "Hallå, där har vi minsann en kille som kan sjunga!" Sen blev det kanske lite tyst om honom, ingen direkt jättestorm omkring honom. Så kom melodifestivalen 2007. Han sjöng When the night comes falling och jag blir än en gång övertygad om att här är min så kallade, Idol. Jag köpte till och med hans skiva, The Vintage Virgin. Jag blev "frälst" i många av låtarna på skivan. Nu är han alltså tillbaka... Jag har ingen aning om hur denna skivan kommer att låta, men jag har hört singeln My getaway och såg även videon. Enligt min smak, jättebra.

Kom nu ihåg vad jag skrev härom kvällen... Jag har min smak - du har din - och aldrig skola dem mötas! Varför? Därför att smaken är som baken...

Nu har jag i alla fall inte tjatat om hesa röster på många, många dagar. Nu är det dags!

Jag är fortfarande hes... det vill liksom inte ge med sig. Förkylningen och hostan börjar så smått avklinga, men den där rösten...

I morgon drar jag till Sthlm och på lördag blir det LN på Globen. Jag får väl kraxa med så gott jag kan helt enkelt. Kul ska jag ha i alla fall!

Igår hade jag terminens första föräldramöte.

Ja, ni som jobbar i skolans värld känner kanske igen känslan... Man vet aldrig vad som ska hända. Man har inte kontroll över situationen. Du vet vad det är du ska informera om, visa upp m.m Men du vet aldrig vad du får för frågor... och vilka diskussioner, som dyker upp.

En föräldramötesdag går jag och försöker förbereda mig på olika situationer som kan uppstå. Det ligger liksom i bakhuvudet hela dagen och magen pirrar rejält. Pirret kan identifieras med känslor som: förväntan, oro, nyfikenhet men också skräck... Det låter kanske dramatiskt, men det är sant.

När mötet väl börjar händer något annat med pirret i magen. Det övergår till ett slags lugn. Ett lugn som är skönt, men ändå stressande. Varför det är stressande har jag svårt att förklara, men det är ingen farlig känsla... men den finns där. När mötet är över... då flyger det fjärilar i magen... adrenalinet går på högvarv och jag skulle kunna göra nästan vad som helst...

Mötet gick bra och jag är nöjd med min insats. Visst, jag kanske glömde att säga en eller två saker, men det går ju alltid att skriva i nästa veckobrev. Nu är det i alla fall gjort och den känslan är skönast av alla.

Nu har det hänt - igen! Igår sköt en kille, i Finland, ihjäl 10 människor. Det är rent jävla fel. Ursäkta att jag svär, men det kokar inom mig. Varför ska folk ha tillgång till vapen? Finland är tydligen det tredje vapentäta landet i världen. Vad är det för helvetes topp-lista att vara med på? Att vem som helst verkar kunna få en vapenlicens och sen gå och skjuta ner oskyldiga människor... näe... USCH!!!

Hårda krav på licens bör det vara (är säkert så i många länder). Jägare har licens på sina vapen, men de ska förvara sina vapen hemma i vapenskåp. Nu ska inte jag vara blåögd och tro att det är så hos alla jägare.

Det som hände i Finland måste vara så klantigt att det inte finns på världskartan. Killen lägger ut ett klipp på YouTube, där han tydligen ska ha visualiserat att han tänkte begå detta vansinnesbrott. Polisen plockar in honom på förhör, men lägger inte beslag på hans vapen... Ja, ja jag är ingen expert på polisens insatser i varken det ena eller det andra, men detta borde de väl ha gjort som ren säkerhetsåtgärd.

Politiker över världen kanske borde börja se över vapenlagarna, eller vad tror ni andra?

Ja, jag älskar citat och fraser från låtar... här kommer ett!

Imagine all the people living life in peace - Vem kan ha sjungit denna vackra tanke? Jo, en kille som själv blev ihjälskjuten.

Vem minns väl inte de gamla barnprogrammen från förr... Jag skullle vilja säga att det var bättre och jag säger det faktiskt. Barnprogrammen från 70-80-talen var fantastiska, tycker jag. Okej, kanske inte alla, men många, många. Alla minns Fem myror..., Från A till Ö, Fragglarna, Mupparna... Ja, jag kan fortsätta. Vem minns inte gamla Farbror Frippe och hans skafferi? Det var så spännande att se vad det gömde sig i hans burkar. "Simma lugnt", Fablernas värld med Jakob Uggla och Pentti Varg m.fl Den sången sitter där än, kan jag lova dig.

Varför skriver jag om det nu, kanske du undrar. Jo, jag kör ofta bil... till och från jobbet m.m Då när jag sitter där i min ensamhet kan jag få en liten sång i huvudet och oftast är det en sång från något gammalt barnprogram. Ta ett tips från mig! Sök de gamla programmet på YouTube och ha lite nostalgitrippar! Det är rätt kul!

Ha det så roligt och bli ett barn igen... ibland...