Stugan har vi filat en del på denna månad. September blev arbetet något vilande. Nu är all plåt på plats och nu är det vindskivorna som ska upp. Vi har målat och målat på brädorna och nu ska de bara skruvas på plats. Arbetsledaren och C har lyckats få upp en av skivorna. Resten kommer...

Förra helgen då vi var vid stugan fick jag ett litet ryck. Jag tänkte såga till några bitar trä, som vi ska elda upp. Okej - då behöver jag sågbockar, tänkte jag. Med mycket möda och stort besvär hittade jag lämpliga träbitar att snickra ihop bocken med. Det gäller ju liksom att inte göra av med alla träbitar för då har vi inget att elda... Nåja, en sågbock blev det... nu måste jag försöka snickra ihop en till, annars blir det svårt. Stolt blev jag i alla fall, trots några missbedömningar enligt arbetsledaren, men det ska tilläggas att även han var stolt över min insats. Mellan far och dotter måste det bli så ibland.

Vi har också hunnit påbörja jobbet att rikta upp en vägg, som är innåt skogen sned. Den lutar flera grader åt fel håll, men nu ska det bli bra... tror jag.

I helgen var vi där ute igen, men inte särskilt länge... vi var inte så krya av oss. Jag har i alla fall krattat halva tomten... den lilla tomten, men mycket löv blev det. Den andra halvan tänker jag inte kratta... För det första utgör inte löven livsfara där de ligger och för det andra skulle jag få hålla på i evigheter innan jag skulle få bort alla löv... och det vill jag inte. Livsfara, undrar du... Ja, Stjärnor på is skulle kunna åka omkring på mina löv, utan skridskor istället för på isen... skulle ha samma effekt.

För alla er som undrar - jag lever!

Det är bara det att det här med blogga... det tar lite tid och ibland har man inte tid. Faktiskt inte ork heller.

Nu ska jag i alla fall skärpa till mig. Jag kan dock inte lova att det blir daglig skrivning, en det lilla får vara gott nog.

Precis i skrivandets stund traskade C in genom dörren efter att ha varit på Frankrikeresa. Bordet bredvid mig fylldes av ett antal föremål av glas. I dessa föremål finns det naturligtvis franska viner. Det blir mysigt i höstmörkret att sitta och smutta på. Inte allt på en gång - nä, lite i taget.

Det värsta är att C har med sig en - just det - förkylning med sig hem.